Svensk ordbok 2009, webbversion

stå på´ verb stod stått, pres. står 1hända vanligen i frågande ut­tryck (och med an­tydan om ngt uppseende­väckande) Nollvad i hela fridens namn står på?stå påsedan 18072i vissa ut­tryck dröja Nollde blev blixt­förälskade, och det stod inte länge på förr­än de var gifta(inte) stå TID påsedan 16483köra fort arb.trafik.○äv. bildligtarbeta hårt vard.stå påsedan 1964